Recension: Ryan Adams, Uppsala Konsert och Kongress, 9/11

Under konserten rådde fotoförbud. Därav kan jag endast bjuda på denna bild från konserten på Cirkus i somras.

Under konserten rådde fotoförbud. Därav kan jag endast bjuda på denna bild från konserten på Cirkus i somras.

Vi möts denna onsdagskväll av en svagt upplyst Ryan Adams, omgiven av endast en stor tänd kandilaber, ett piano och två aukustiska gitarrer på scenen. Han är för kvällen iklädd en grön Black Sabbath-t-shirt och tycker med sin nyvakna frisyr att vi är den mest välklädda/välfriserade publik han sett på turnén. Ryan passar likt under konserten på Cirkus i somras (se bild) på att ge det svenska vädret/klimatet en känga, och berättar om sin första tanke när han vaknade upp den mörka eftermiddagen som hör årstiden till ”Jag befinner mig i en Satyricon-video!”.

Adams blandar friskt ur sitt register, och plockar guldkorn från många olika äldre album (han hinner bland annat med “Oh my sweet Carolina”, “Let it ride”(!), “Firecracker”, “Come pick me up” (!), “If i am a stranger”, “Everybody knows”, “Rescue blues”, “My winding wheel”), och väver samtidigt snyggt in material från det nya albumet i sin repertoar. Det är verkligen en glad Ryan vi möter, som under mellansnacken är riktigt rolig och många gånger får publiken att tjuta av skratt. Han skämtar om sin tatuerade falk på armen, spelar metal och förstår inte varför vi (den snyggaste och mest välklädda/välfriserade publiken under turnén) väljer att se en sådan depressiv, sliten man som honom med sitt sorgsna material. Det är en stor skillnad mot den tidigare versionen av Adams, som för fyra år sedan rakt av bad publiken på Chinateatern att dra åt helvete.

På sitt nya album “Ashes and Fire” märks det också att han har blivit en ny man. Det är en lyckligare och tryggare Ryan man möter, troligtvis för att det på senare tid börjat ordna upp sig för honom (han är numer drogfri och lyckligt gift), vilket märks genomgående albumet igenom. Texterna handlar ibland nu mer om att se tillbaka på något – “I don´t remember, where we wild and young?” -inte samma suktande efter HENNE som tidigare varit ett väldigt genomgående tema. Man kan dock, som ett fan av de mest deprisiva skivorna, till viss del sakna den gamla Ryan som personifieras av att vara “drunk and fucked up” – som han själv så fint uttrycker det. Man saknar att höra de gamla melankoliska guldbitarna som riktigt tränger in i hjärtat på en, får en att känna att det är fler än en själv som sitter där med ett krossat hjärta och riktigt rättfärdigar känslan av att sätta en enda kvinna på en hög pedistal. I mitt tycke har han gjort det så mycket bättre, mer träffande och hårdare än vad the Smiths någonsin har lyckats med på den punkten.

Men. Man ska inte på något sätt kasta skugga på den ny versionen av honom, och inte konserten heller (vi får ju dessutom faktiskt många guldkorn från både Heartbreaker och Gold). Det är en riktigt bra konsert och till och med magiskt under vissa partier (läs: Let it ride och Come pick me up). Att det endast får plats runt 600 personer i lokalen för kvällen är inget som gör känslan av intimitet mindre heller. Uppsala Konserthus har nämligen valt att lägga konserten till sal D, vilket vanligtvis är restaurangen, och känslan av exklusivitet av att faktiskt ha fått tag på biljetter gör sig ständigt påmind. Och. Samtidigt som man kan sakna gamla låtar och skivor, är det väldigt glädjande att bevittna att det verkligen finns hopp, att se hur positivt det har vänt för en man som var väldigt djupt nere i träsket på många sätt (han berättar exempelvis under konserten att han tidigare hade perioder när han veckovis var hög på “magic mushrooms” och försökte skriva låtar om rednecks med ett “lord of the rings” tema.)

Hoppet är det sista som lämnar människan brukar man säga, och det visas väldigt starkt i det här fallet vilket är väldigt vackert i sig. Det är otroligt fint att se hur en personlighet kan förändras (läs numer: scenartisten Ryan Adams) och att det som sagt i slutändan faktiskt kan lösa sig när hoppet tycks vara ute.

/F

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: