Vad kom först? Musiken eller Melankolin?

“What came first, the music or the misery? Did I listen to music because I was miserable? Or was I miserable because I listened to music? Do all those records turn you into a melancholy person?

 Nobody worries about kids listening to thousands – literally thousands – of songs about broken hearts and rejection and pain and misery and loss.

(Rob i High Fidelity)

Hönan eller  ägget, Vad kom först? Skilda meningar råder och svaret på de frågor skivbutiksägaren Rob i High Fidelity ställer finns  det heller inget lätt svar på.

Men hur speglar just din skivsamling din egna livshistoria? Har dina skivköp påverkats av ditt välbefinnande? Har det blivit spontana skivköp av glad Ska-musik under euroforiska sommartider med din kärlek?  Eller Joy Division i lurarna under det allra kallaste och mörkaste November? Eller var det kanske rent av tvärtom, lyssnade du på mörk melankolisk musik när du mådde bra och i så fall, varför?

Alla klarar inte av upprepade molltoner och djupa texter. De blir nedragna av musiken. Sedan finns det den andra gruppen. Den som istället blir glada av melankolin, uppfyllda av något. Det sprids en känsla i kroppen av samhörighet med artisten. Det finns någon därute som förstår ens känslor och kan sätta musik och ord på dem.  Känslor som det kanske är svårt att reflektera över själv. Det kan vara känslor från förr, eller nu. Det spelar ingen roll.  Om man känner den samhörigheten med artisten tror jag risken att bli nedstämd av melankolisk musik är väldigt liten.

Artister med en begåvning att sätta ord på känslor är poeter i mitt tycke och det är med musiken man når man fram till den stora massan,  tillskillnad från poeterna.  Att sjunga en melankolisk låt textmässigt – våga vara ärlig tror jag ger respekt bland många människor. Att våga visa sig svag, sårbar, öppen med sitt inre är en egenskap som många skulle vilja besitta men inte gärna erkänner.  Särskilt i detta samhälle där vi vill skapa oss en bild mot omgivningen som starka, trygga människor som inte räds stora utmaningar i livet.  Därför tror jag många faller till det mörka för att kunna reflektera, och det kommer alltid vara så. Samhällets bild av den lycklige, framgångsrika människan skapar snarare fler olyckliga.

I boken The 10 rules of rock’n’roll slår Forster ( medlem i the Go betweens) fast tio sanningar om rockmusik. En av reglerna  eller sanningarna är enligt Forster  att man ska se upp för artister som beskriver sin musik som ”mörk”. Detta för:

“att inga artister som känner att de behöver säga att de gör mörk musik kan rimligen skapa något som verkligen är mörkt. Mörkret ska ju höras i låtarna”. Dvs artisten ska förmedla en ärlig känsla till dig som lyssnare.

Så nej Rob jag vet inte svaret på dina fråga. Det är bara att känna in känslan, Fundera inte på varför du lyssnar på din musik. Huvudsaken är att den får dig att må bra.

/A

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: