I Skivspelaren just nu: Thåström – Beväpna dig med vingar

I Skivspelaren just nu: Thåström – Beväpna dig med vingar (2012)

När Thåström på Way out West i somras spelade två nya låtar,  St Ana Cathedral och Dansbandsångaren noterades återigen Thåströms dragning till det mörka, tillbaka Tyskland och industrimusiken. Skivan är inspelad i Hansastudion, vilken vibrerar av Berlinmuren som lockat både David Bowie, Nick Cave och Iggy Pop till sig. Basisten Ulf Ivarsson har varit med och producerat skivan.

Thåströms röst ligger fortfarande långt fram i registret och han sjunger bättre än någonsin. Första spåret och singeln ”Beväpna dig med vingar” är betydligt starkare som singel,  än föregångaren ”Kärleken är för dom”. Däremot andra spåret ”Låt det regna” passar inte riktigt in som ett inledande på denna skiva. Det är inte tillräckligt storslaget.

Textmässigt är skivan inte lika självutlämnande och tillbakablickande som Kärlek är för dom och Skebokvarnsvägen. Detta är en skiva i nuet, och ta en titt på utdraget ur industri-balladen ”Samarkanda” nedan där Thåström sjunger:

Som alla helgbilder i Triana

Som John Cale fiol på Venus and Furs

Som torget på berget i Granada.

Det där som heter någonting

Jag aldrig kan komma ihåg

Som Triumfbågen av Remarque

Som Gun Clubs Moder Jord

Som en soluppgång

Som Nina Simone

Som Samarkanda när hon kommer….

Allt föregånget, alla dessa kulturella hyllningar i hans liv tas med i en känsla av nuet. Thåström mår bra och det märks, det är mörkt men det blir inte för mycket. Bland alla tack som avgivs i konvolutet nämns en person – A. Hon medverkar också på det kalla och spöklika spåret Brunkbergstorg. Det är mörker men det är samtidigt vackert och det just den kontrasten som Thåström är en otvivelaktig mästare på fixa.

Tydliga influnser från Thåströms favoriter i Einsturzende Neubaten hörs.  Från de gnisslande gitarrerna  och fiolerna som förekommer lite överallt men främst avslutningsvis under utmärkta ”St Ana Kateedral”. Eller  de  tungt pulserande och gnagande alarmen inledningsvis i ”Nere på Maskinisten” där Thåström lagt på en härlig effekt på rösten.

Finaste avslutningen blir det med ”Sluta när jag vill” som har likheter ”Honungsgatan” från ”Kompost” (outgivna låtar från ” Be bop a lula hela jävla dan”). Det är naket,  nära och intimt med piano och bara Thåströms egna röst. Ett av årets album hittills.

Bästa Spår: Samarkanda,  St Ana Katedral, Nere på Maskinisten, Sluta när jag vill.

/A

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: