I skivspelaren just nu: Beach House – Bloom (2012)

Hos många kritiker efter en hyllad skiva finns en inställning om att för att kunna ta emot uppföljaren med öppna armar krävs det en förändring. “Jag hatar när band förändras mellan skivor. De tänker innan de gör musik.”, har Beach House Alex Scally tidigare sagt och visst är det ett svar på att Bloom är en naturlig fortsättning av duons identitet. En identitiet bestående av en drömska ljudbild som med syntinslag, slow motion basgångar och Victoria Legrand speciella uttryck ter sig både musikaliskt och känslomässigt hos lyssnarna.

Det är Ibland är det svårt att skilja mellan drömmarna och verkligheten i texterna och när Victoria Legrand inleder en av Blooms starkaste låtar ”Lazuli” med orden” In the blue, of this life Where it ends, in the night When you couldnt see you would come for me” växer känslan än mer I mig. “The Hours” däremot står för ett högre tempo med synth och melodiösa gitarrer och är den låt som känns mest annorlunda på denna skiva gentemot “Teen Dream” i en väldigt positiv bemärkelse. Gitarren I “Wild” för tankarna till Cures “Disintigration” och melankolin känns om än i en lättsam förpackning och bara det att Beach House vågar göra det som de är bäst på får Bloom till ett vinnande album 2012.

Bästa spår: The Hours, Lazuli

/A

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: